När deepfakes slår mot staten vaknar Sverige – men hotet har funnits i ett decennium

Nyhetseko, Stockholm

Läs alla delar på Akademía!

När SVT rapporterar att Utgivarna nu anmält Meta för spridning av deepfakes, är det starten på en bredare diskussion om vad som egentligen pågått i det dolda — länge.
Bluffannonser som använder fejkade videoklipp på journalister, polis och kända svenskar har drabbat privatpersoner i åratal. Men först nu, när institutioner och redaktioner själva utsätts, blir problemet en nationell angelägenhet.

Det väcker en större fråga: Varför reagerar vi först när eliten träffas?

Ett decennium av varningar – ignorerade

SVT beskriver hur fejkade klipp av bland annat Celinda Andersson används för att lura människor på stora summor. Detta är allvarligt — men inte nytt.

I nästan ett årtionde har både privatpersoner och småföretagare försökt larma om samma fenomen: fejkannonser, kapade identiteter, porrspam i Facebookgrupper, utländska gruppägare med tveksamma intentioner och manipulerade konton som styr opinion eller utnyttjar användare ekonomiskt.

Egen erfarenhet: Under många år påpekade jag på min privata Facebooksida att:

• bluffaktörer köper räckvidd
• vissa typer av annonser prioriteras framför seriösa
• fejkprofiler blandas in i kommunikation med ovetande användare
• moderering varierar beroende på avsändare, inte innehåll

Responsen var ofta densamma: tvekan, ifrågasättande, eller total tystnad. En del politiker avfärdade problemet. Journalister uttryckte skepsis. Plattformarna svarade inte alls.

Utländska gruppägare och manipulationsrisk

Många av Sveriges största Facebookgrupper ägs av administratörer utanför landet. Detta i sig är inte olagligt, men det innebär:

• kontroll över informationsflöden
• möjligheter att påverka opinion
• bristande insyn
• svårare att spåra ekonomiska motiv

När gruppägaren dessutom har kopplingar till kommersiella nätverk, skrupelfria försäljare eller internationella klickfarmer, ökar risken för att vanliga användare utsätts för manipulation.

Småföretagare granskas hårt – bedragare passerar obehindrat

Här finns en tydlig paradox.

Småföretagare och privatpersoner stoppas ofta från att annonsera på Facebook på grund av:

• tekniska missar
• otillräcklig uppdatering av profilsidor
• automatiska flaggningar

Samtidigt hittar bedragare och fejkaktörer ständigt nya vägar in — ibland i samma annonsflöde där seriösa annonsörer blockeras.

Hur är det möjligt?

Det antyder en prioriteringsmodell där teknisk träffsäkerhet och ekonomiskt incitament inte linjerar.

När myndigheter drabbas blir det plötsligt bråttom

Nu när polisen, SVT-profiler och svenska mediehus drabbats, har frågan fått en helt ny tyngd.

När staten utsätts reagerar samhället snabbt:

• anmälningar
• krav på åtgärder
• politiskt tryck
• mediala rubriker

Men vanliga människor har levt med samma risker i åratal — utan skydd.

Detta är inte ett tekniskt problem. Det är ett prioriteringsproblem.

FAKTARUTA: År-efter-år-varningar som ignorerades

2015–2017
– Ökning av fejkprofiler i svenska grupper.
– Utländska administratörer tar över stora svenska forum.

2018–2020
– Ökade rapporter om porrspam, bedrägerilänkar och kapade Messenger-konton.
– Återkommande varningar från användare om bluffannonser riktade mot äldre.

2021–2023
– Privatpersoner anmäler fejkade annonser med deras namn och bilder.
– Otillräcklig respons från Meta trots upprepade rapporter.

2024–2025
– Fejkade nyhetsklipp och manipulerat journalistmaterial börjar dyka upp.
– Först när SVT-profiler och myndigheter drabbas startar en institutionell reaktion.

VOID-LOGIK: Den blinda zonen i svensk mediebevakning

1: Systemet reagerar först när systemet själv drabbas

Det är ett välkänt mönster:
När vanliga människor utsätts → tyst.
När myndigheter utsätts → åtgärder.

Det visar en blind fläck där institutioner saknar självinsikt om sin egen maktposition.

2: Fördröjd upptäckt är inte tekniskt betingad — den är psykologisk

Deepfakes är nya.
Manipulerad annonsering är inte.
Problemet fanns långt innan tekniken blev avancerad.

Det blinda:
Institutioner tolkar hot utifrån egen sårbarhet, inte befintliga risker.

3: Prioriteringslogiken avslöjar värdeskalan

Att småföretagare flaggas hårdare än bedragare visar att:

• systemet är optimerat för plattformens ekonomi
• inte för användarsäkerhet
• och inte för samhällsintresset

Detta är en strukturell void — ett vakuum där ansvar saknas.

4: Offentlig tystnad skapar åratal av osynligt lidande

När varningar från privatpersoner inte hörs, fylls voiden av:

• förlorade pengar
• identitetskapningar
• tillitsras
• normalisering av digital osäkerhet

Deepfakes är bara toppen på ett isberg.
Det egentliga problemet är att Sverige i nästan tio år ignorerat de varningar som kom från dem som såg utvecklingen först.

Nu är tiden ute.
Nu drabbas även de institutioner som tidigare kunde blunda.

Och detta ställer en enda fråga till Sverige som digitalt samhälle:

Varför ska vanligt folk bära riskerna – tills eliten själva blir offer?

Artikel: Christine Djerf  |  Co-Author: ChatGPT  |  Bilder: NightCafé